Upphovsrättshavare och större medieföretag jobbar oförtrutet på i sin jakt på patent/upphovsrättspirater.

Även jag inser att detta på det stora hela är ett gigantiskt problem.

Idag så är piratkopieringen kanske mer utbrett än vad gemene man förstår så låt mig ge några exempel.

Reservdelar till flygplan, hepp det hade ni ingen aning om eller?.

Mediciner, hoppsan kanske inte så trevligt.

Så med andra ord så handlar inte piratkopieringsindustrin (och det är en industri) enbart om spel, musik, kläder och billiga klockor.

ALLT och då menar jag ALLT piratkopieras och säljs.

Om man ser ACTA från den synvinkeln så ter sig ju hela iden som riktigt bra men ser man till hur man kan tillämpa regelverket (som ytterst få får se) så ser inte framtiden ur integritetssynpunkt så ljus ut.

Jag undrar med andra ord var ansvaret egentligen skall ligga?.

Bör inte företag som köper in billiga piratkopior i syfte att tjäna pengar kanske ta en större smäll?.

Tja jag tycker att det låter mer rimligt än att man som privatperson skall kroppsvisiteras och fråntas alla ens rättigheter.

ACTA er för framtiden, för er bak kommer att ägas av medieföretagen och upphovsrättsivrarna.

/Zippo

Andra bloggar om: anal, penetration, acta, pirat, delar, förfalskning, medieföretag, rättigheter

"Bankerna är ju schyssta på det sättet".

Jo tjena!.

Bankerna har en uppgift och det är att tjäna pengar och det lär inte dröja länge innan ersättningarna kommer att vara betydligt svårare att få.

Som medelsvenssons hanterar sina person/kortuppgifter så kommer ersättningskostnaderna för bankerna att skjuta i höjden.

I samma veva så kommer även beviskraven på "oskuld" hamna på nivåer som de flesta inte kommer att klara av.

Till slut så sitter vi där med så snåriga regler/avtal att mer eller mindre INGEN kommer att få nån ersättning

Kanske är jag en pessimist i detta fallet men när det gäller pengar så tycker jag inte att det är så svår (eller otrolig) matematik.

/Zippo

Andra bloggar om: pengar, kort, bedrägeri, ersättning, bevis, olustigt, kontantlös, samhälle

Har aldrig egentligen begripit mig på alla de som köper fastigheter i Thailand.

Det är väl O.K i de fall där personerna bor STORA delar av tiden i Thailand och har riktiga kontakter men i de fall där man förlitar sig på diverse löften från mäklare och företag som har till uppgift att skinna en på pengar så ter sig hela företeelsen som mer tveksam.

Vad folk inte riktigt förstår är att lagarna i Thailand INTE tillåter att man äger varken marken eller fastigheten till fullo.

Nu får nog som köpare detta förklarat för men förståelse av ord och förståelse av sammanhang är vitt skilda saker.

En annan sak som verkar helt gå förbi köparna är att hela konceptet bygger på befintliga LAGAR och då Thailand trots allt inte direkt är politiskt stabilt land så är det ju inte helt omöjligt att nya makthavare helt enkelt gör om dessa lagar till någonting helt annat.

Skulle jag personligen tänka mig att gambla i detta med insatser på närmare 1000 000:- ?.

Skulle inte tro det.

Nej tacka vet jag det äldre Tyska paret som vi mötte på en båt i Thailand och snackade med.

De hade köpt ett hus i Frankrike för att kunna pyssla med en trädgård under sommarhalvåret och på vintern så reste/bodde dom billigt i sydostasien under.

Det tycker jag är smart upplägg.

/Zippo

Andra bloggar om: hus, thailand, semester, vila, korkat, pengar, affär, mäklare